Om Södersundas berömda dansbana berättar Hans Öhlin att den första var byggd omkring år 1910 och låg i björkdungen ovanför Södersunda ångbåtsbrygga. Där sjöng man allsång och dit kom Evert Taube. År 1917 revs den dansbanan och byggdes upp på Jerkers udde året efter.
Till Södersunda ångbåtsbrygga kom ångbåtarna från Stockholm då, först med ångbåten Strömma Kanal från år 1887. Vid den tiden fanns Piltz pensionat och sedan Arthur Johnssons pensionat i Södersunda. Ångbåtstrafiken och alla de andra pensionaten på ön bidrog till att dansbanan blev mycket populär.
Och ännu mer populär blev den efter flytten från Jerkers udde 1928 då Holger Brumme lät bygga en ny dansbana på berget mellan Vånö och Södersunda byar.
Södersunda dansbana blev sedan känd som en av skärgårdens mest populära dansbanor. På sommaren fylldes Södersundaviken av segelbåtar och folk strömmade från alla håll på ön upp till dansbanan på berget. I början av 50-talet revs dansbanan efter att man hade behövt ha vakter som motade bort allt för många bråkiga gäster.
Det fanns flera lotsbyar än Södersunda och Norrsunda på ön. En annan som gjorde skäl för namnet lotsby var Gatan. Det var först på 1700-talet som den kom till. Här bodde sedan lotssläkterna Boman, Runsten, Sundqvist, Sundberg, Westerberg, Öhman och Roos. Några lotsar bodde också i Långvik, Styrsvik och andra byar.
De flesta lotsarna vid Stockholms lotsstation var bosatta på Runmarö. År 1703 kom nio av nitton Stockholmslotsar från Runmarö. År 1797 var det 49 av 68 Stockholmslotsar som var bosatta på Runmarö.
Alla lotsar på ön var inte anställda vid Stockholms lotsstation. Några av lotsarna var sedan år 1741 anställda vid den lilla lotsstationen Berghamn på öarna norra och södra Berghamn mellan Värmdö och Runmarö. Från början var det meningen att två lotsar och två lotsdrängar skulle bo här. Sedan blev det fler. Nästan alla lotsar vid Berghamns lotsstation var från Södersunda och bodde antingen där eller på Berghamn.
När Berghamn upphörde i början av 1900-talet byggdes den lilla lotsutkiken på berget i Styrsvik.
I Södersunda fanns en lotsbarnskola på 1800-talet. Efter ett kungligt brev år 1845 som föreskrivit att en lotslärling för vidare befordran bör lära sig att tala, skriva och räkna byggde lotsarna i Södersunda och Norrsunda med eget virke ett skolhus för öns lotsbarn. Lotsarna förväntades också ha skolläraren boende hos sig utan betalning, bekosta bränsle och lärarlön.
År 1875 fanns det 38 elever i lotsbarnskolan. Från början fick de undervisning i biblisk historia, geografi, naturlära, räkning och skrivning. Senare även i sång, gymnastik, engelska och hur kompassen skulle användas.
Om skärgårdsbönderna ville att deras barn skulle delta fick de betala en avgift till lotsverket. Efter 1842 års folkskolestadga tog det lång tid innan öborna hade kommit igång med att starta en folkskola på ön. Först omkring år 1880 och då i Uppeby. När den skolan byggdes tog släkten till de lotsar som byggt lotsbarnskolan tillbaka sitt virke.
Efter 1800-talet har det inte funnits någon mer skola i Södersunda och Norrsunda.
Runmarö ”The Island of Marine Pilots”
Already in the Middle Ages local fishermen were recruited to escort the royal ships through the passages of the archipelago. Throughout the centuries Runmarö has hosted many marine pilots. The navigation skills were usually passed on from father to son, thus linking certain families (such as Norman, Sundgren, Öhman and others) to the pilot trade for several generations. Marine pilots were exempted from taxes and did not have to serve in the military. This added to a relative wealth demonstrated by larger, fancifully decorated houses. In the beginning of the 20th century the island pilots were transferred to Stockholm city.
The village Norrsunda was originally a pilot’s homestead. In 1719 the Russian navy attacked Runmarö and burned down every house except for the Öhman cottage in Norrsunda, which served as lodgings for the Russian officers.
In the village Södersunda (once the residence of many marine pilot families), one of Runmarö’s three old bosun homesteads has been meticulously preserved and can be viewed from the outside (private property).
At Hembygdsgården (the old school) in Uppeby some artifacts, tools and belongings of old time marine pilots have been collected.